slutet är nu nära, ljuset syns i tunnelns slut. om exakt tre dagar ligger alkoholförtäringen på en så hög nivå att poliser hade vart tvungna att inkalla läkare för att fastställa promillenivån. men vänner festen sluter inte där...

jag märkte idag att cellskräcken mer och mer blir uppenbar. väggarna känns snart in på våra nakna hudceller. det är varmt och luften är fuktig av manliga andedräkter. den trevliga lägenhet som vanligtvis vi kallar för nygatan tolv har blivit en ångest laddad domstol utan dess like. klubban slås förbrilt samtidigt som de små skojjarna jag har till roomies springer som små hobbitar på väg till de mörkas rike, mordor. på vanlig svenska kallar vi det för jökententa. men efter regn kommer solsken. åre!!! som david skulle sagt; drömmen. vilket jag i det här fallet måste hålla med om. längtan är så stor att våra nattliga drömmar endast fylls skidåkande siluetter och fyllda ölglas ståendes på rad. 

vissa ska ha det bra. jag och david kan inte mer än gratta vår kära marcus då han just nu sitter i glädjens rus och fyller sin mage dryck och umgås med gemytligt folk. men vi är inte avundsjuka, nej då! vi har ju varandra..

/MG